Nu är det då julafton äntligen fast det känns bara jobigt tycker jag faktiskt.

Fast det får man väl inte tala om, man ska bara säga att det är så roligt och trevligt.

När det bara är besvärligt och en massa trauman, var man ska vara eller inte vara (familjer hit o dit) känns som man bara är till besvär.

Nästa år drar jag någonstans med guben min.

I kväll äter vi lite gott i vår ensamhet o tröstäter praliner tills vi spricker.

Alla barn har glömt att de har en mamma o pappa.......................

   fru-glad